Dear Chaos Days

Korta versionen:
Jag har äntligen fått upp det gamla hårdlackade furubordet från källaren. Bordet har slipats och slipats och slipats och slipats och sli... Skivan har vitbetsats med oljebets och sedan ett lager hårdvax. Benen målades matt svarta. Det tog ett tag att få bort all gammal lack men det var värt. Nu har vi ett rejält bord som tål det mesta. 

 

Långa versionen:
Ett bord har vänta i vår källare i mer än en evigeht. Det har väntat på att få komma ut ur sitt hårdlackade skal och in i... in i... Ja, just där var det oklart om hur jag ville ha det.

 

Jag började med att slipa. Och slipa och slipa och slipa. Det tog mig en dag att slipa bordet ren från all lack. Benen målade jag svarta och skivan lackbetasdes men det såg inte ut som jag hade tänkt mig. Nej, det blev inte bra så jag slipade bort lackbetsen. 

 

Hittade vit färg i källaren som jag penslade på skivan istället. Fint! 

 

Bordsskivan är extremt tungt och vi var tre man som bar in den på plats. Men det var något som gnagde. Det såg inte ut som jag hade tänkt ändå... I och med att det är så ruskigt tungt så kunde jag inte slipa den kant som skivan vilade på ute och när allt kom på plats så såg jag det, såg hur jag ville ha det. Jag ville se träådringarna, precis som jag hade det först. Det som jag slipade bort och målade över. 

 

Pust! Fan!
Bara att starta slipmaskinen igen, inomhus... Fan. Vitfärgen slipades av och skivan fick först en vit oljebets så att den inte gulnar, sedan lade jag på en hårdvax.

 

Kära Järnbod - tack för stöd och råd och för att ni lyssnade på mig när jag spottade och fräste och gnällde över hur lite jag tycker om att slipa.

 

Mitt råd, ge dig aldrig på att slipa bort hårdlack från någonting utan en slipmaskin och ladda upp med två förpackningar slippapper mer än du tror att du kommer att göra av med.

 

Såhär i efterhand ångrar jag ändå ingenting. Nu har vi det perfekta bordet!