Jenga
Jag har blivit kär. Kär i Jenga. Igen.
När jag var typ tio år så kom min bästa vän hem från att ha bott i USA i några år och hon hade bland annat med sig Jenga hem. Vi låg och spelade det på deras tjocka matta framför TV:n. Jag tyckte att hon var stencool då (det är hon fortfarande) och att hon hade med sig så ofantligt häftiga saker med sig från landet over there.
Jengaförälskelsen övergick så småningen av i något annat, förmodligen MTV. Bästisen och jag tappde kontakten runt gymnasiet men igår när jag såg Jenga på bokhandeln kom jag att tänka på henne och fyra sekunder senare stod jag i kön till kassan med förpackningen under armen.
Det var som jag mindes det, nerkittlande, fnissigt. Jengaförälskelsen är tillbaka.
